Man läser mer utan internet

Det har hänt VÄLDIGT mycket i mitt liv de senaste två månaderna. Jag fick nytt jobb som bibliotekarie i Övik vilket innebar en flytt (till Bredbyn). De första veckorna var jag dessutom helt utan internet, ve och fasa! Däremot har jag slukat böcker på ett sätt jag inte gjort på länge. Detta tack vare inget Netflix eller Youtube. Inget Spotify och Tumblr eller Archieveofourown.

Jag slukade To All the Boys I Have Loved Before av Jenny Han. Jag sträcktläste den på min rosa bäddsoffa, helt uppslukad av det bästa en romantisk romcom high school berättelse har att erbjuda.

Lara Jean har aldrig haft en pojkvän men hon har haft gott om crushes. Fem, närmare bestämt. Istället för att berätta om sina känslor skriver Lara Jean kärleksbrev, som hon aldrig skickar utan gömmer inne på sitt rum. En perfekt lösning. Tills de mystiskt har blivit postade. Det största problemet? Att ett av breven är adresserat till Josh, hennes systers pojkvän. I ren panik frågar Lara Jean skolans snyggaste och coolaste kille om han kan bli hennes pojkvän, FEJKpojkvän. Hon måste ju göra något för att rädda situationen. Men det blir egentligen bara mer komplicerat.

Det är kul, romantiskt och med fantastiska syskonrelationer. Se också filmen på Netflix, en fantastisk filmatisering.

Jag har också upptäckt Becky Albertalli som mest troligt kommer att hamna bland mina favoritförfattare. Låter namnet bekant? Hon har skrivit boken Simon VS the Homo Sapiens Agenda som precis gått på bio under namnet Love Simon. Bra bok men inte lika bra som The Upside of Unrequired.

Helt.

J*vla

Fantastisk

Att läsa om Molly är som att ÄNTLIGEN få läsa om mig själv och min egen upplevelse av att vara tjock. Det är så sällsynt att vi (jag pratar om oss tjocka som ett folkslag men alltså for real) får synas och att det känns äkta när vi gör det, något som faktiskt går att relatera till. Men förstå mig rätt, den här boken kan läsas av alla som gillar humor, romantik och karaktärsutveckling deluxe.

Molly är expert på obesvarad kärlek. Det blir lätt så när man aldrig vågar vara modig. Och det är inte lätt att vara modig när man är livrädd för att bli avvisad och när man fått bevisat om och om igen att fettet på ens kropp gör en till en mindre önskad människa. MEN kanske kan Will, söta och flörtiga och precis lagom hipster Will vara värd att vara modig för? För inte kan hon väl gilla Tolkiens största fan Reid?

Clockwork Prince (The infernal devices #2)

Ännu en bok av Cassandra Clare som jag flög igenom. Det måste vara tröttsamt att läsa om hur mycket jag älskar allt med Shadowhunters men jag kan inte hjälpa det. Mitt hjärta krossades under den här boken men Clare gör det på ett sätt som är ren njutning.

Charlotte, ledaren för Londons institut, riskerar att förlora sin position. Hon har inte lyckats tillfångata the Magister och stoppa hans planer. I ett försök att lära sig mer om Mortmain börjar Tessa gräva i hans förflutna tillsammans med Will och Jem. Det visar sig att Mortmains hat mot Shadowhunters är högst personligt. Kommer de lyckas stoppa honom från att skapa sin mekaniska armé?

Samtidigt blir mysteriet med VAD Tessa faktiskt är allt mer komplext. Vilka var egentligen hennes föräldrar? Och som om hon inte hade tillräckligt att oroa sig för blir hennes relation till både Will och Jem alltmer komplicerad. Kan man älska två stycken samtidigt? Och kan man älska någon som behandlat en illa? Går det att förlåta eller är det för sent?

Jag gråter över både Will och Jem och jag är fullt övertygad om att den enda tillfredsställande lösningen är att de blir tillsammans allihop. Jag vet inte hur jag ska överleva om inte Clare tar det i den riktningen. Man kan ju alltid hoppas?

Genom dina ögon

Genom dina ögon har stått på min Att Läsa Lista nästan ända sen den kom ut 2010. Jag tyckte att den lät riktigt intressant och jag ville ge Stephenie Meyer en till chans efter Twilight. Det går att säga mycket om Twilight men faktum är att jag läste alla fyra böcker och jag sa till alla som frågade att jag älskade konceptet men hatade utförandet. Så jag tänkte helt enkelt att ”hey, kanske hon har utvecklat sitt sätt att utföra en idé!” Sen kom filmen The Host 2013 och jag hade fortfarande inte läst boken.

Åren gick och gick. Jag såg Genom dina ögon flera gånger i hyllorna på olika bibliotek men det var så avskräckande tjock. Vi snackar Outlander längd. Men nu för ungefär en månad sen såg jag att den fanns som E-ljudbok på minabibliotek.se och laddade ner den. Och så började min resa genom drygt 600 sidor.

Jag var helt hooked de första 3/22 timmarna. Det var sjukt spännande och intressant. Parasitliknande varelser kallade Själar har invaderat jorden och tagit över alla människors kroppar och minnen och använder dem som sina egna. Men det finns minst en människa som inte har fått sin själ helt ersatt av en parasit, Melanie. Det framkommer snabbt att Melanie är ett extremt undantag, hon finns fortfarande kvar inuti sin kropp medan parasiten Vandraren har tagit över tyglarna.

Melanie övertygar Vandraren att söka upp hennes bror Jamie och hennes pojkvän Jared som fortfarande kan finnas fria utanför Själarnas kontroll. Under resans gång lär Vandraren lära känna inte bara Melanie utan också hennes känslor för de två människor hon bryr sig om mest i hela världen. Kan man älska någon bara genom andras minnen? Och hur mycket är kärleken värd om man måste förråda sin egen art för att få behålla den?

Efter de tre första timmarna gick det utför. Mycket kändes överdramatiskt och ologiskt och när ett triangeldrama uppstod med bara två kroppar var jag väldigt less. Jag har svårt att förstå nästan alla beslut som görs i boken och det förstörde mycket för mig. Jag hade aldrig resonerat på samma sätt som Meyers karaktärer och jag har svårt att se att någon skulle göra det.

Jag är fortfarande glad att jag lyssnade på Genom dina ögon. Nu kan jag för evigt släppa Meyer och alla hennes eventuella framtida romaner. Till er som gillar Meyer: jag förstår er. Hon har sjukt intressanta idéer men tyvärr är hennes skrivande ingenting för mig.

Shadowhunters, Malec och en Stad av skuggor

Det har känts segt med läsningen den senaste tiden, jag tror dom allra flesta av oss har varit där någon gång. De få böcker jag tagit mig igenom har varit sånt endast riktat till vuxna, därav den totala tystnaden här.

MEN! Nu är läsgnistan tillbaka och hör och häpna, det var en Netflix serie som fick mig att längta tillbaka till läsningen. Min kompis Grace började titta på Shadowhunters för någon månad sedan och jag tänkte att jag skulle börja också så vi kunde ha något att snacka om. En annan anledning var det där shipping namnet som jag sett flyta förbi på min Tumblr dash, Malec. Jag hade sett lite gifs och förstått att de här två killarna faktiskt blev tillsammans på riktigt i serien. Jag är den första att erkänna att ett bra HBTQ förhållande kan dra mig in i nästan vad som helst.

Efter typ två avsnitt var jag HOOKED och såg i kapp två säsonger på typ 4 dagar. Nu måste jag alltså VÄNTA som man gjorde back in the day, ett nytt avsnitt varje onsdag. Det var så det gick till när jag plockade upp den första boken i serien The Mortal Instruments av Cassandra Clare. Precis som tv-serien så blev jag besatt efter några kapitel och läste den här tjocka boken basically så snabbt jag kunde.

Alla legender är sanna. Det här får Clary lära sig strax innan sin 16:e födelsedag. Demoner, besvärjare, vampyrer, varulvar, you name it. Allt existerar och den här skuggvärlden hålls gömd för alla vanliga människor. Skuggjägare, människor med änglablod i ådrorna, har som uppgift att skydda världen mot alla demoniska hot. Efter en mycket minnesvärd utekväll där Clary träffar på några av dessa skuggjägar förändras hela hennes liv. Hennes mamma kidnappas av en skuggjägare gone rogue och plötsligt är Clary indragen i sökandet efter De dödligas bägare, en mäktig artifakt med stora krafter.

Jag menar vi har allt som behövs i den här boken. Intriger, spänning, action, kärlek, familjedraman, humor. Det bästa är att jag tror att det bara kommer bli bättre.